SantaCarolina

Det blev en lång frånvaro.

När man blir väckt mellan 05.00 och 05.30 varje morgon känns det som lunch klockan 9. Så är det nu.
Han som är uppe med tuppen i familjen, ja han sover nu.
Jag tar lite egentid och surfar och letar inspiration till jul samtidigt som jag tuggar halstabletter. Jädra förkylning...

I senaste numret av Lantliv hittade jag massa inspiration inför advent och jul.
Och eftersom jag längtar som bara den till julen och att få julpynta vårt mysiga hus så blev det en liten lista på vad som måste inhandlas...


Vita stjärnor till vardagsrummet och taket i trappen bl.a...
Vita adventsljusstakar eftersom vi har ett antal fler fönster i år jämfört med förra året
Kransar till ytterdörrarna
Enar och buxbom till utekrukorna
Tomtar... kanske...
Hyacinter, amaryllis och julstjärnor
Girlanger av granris att hänga i fönstren... ska kanske ge mig på att göra dem själv...
Julstrumpor till Calle och hundarna att hänga vid stora kakelugnen i vardagsrummet.

Och så givetvis; Stämingshöjarna av stämingshöjarna! Våra kakelugnar!
Det finns inget mysigare än att slå sig ner framför elden i kakelugnarna. Det är julstämning.

Nähä. Snart vaknar väl lill-buset.
Dags att göra lite nytta innan dess då.

Idag är en jobba-hemma-dag.
Ni som tror att jobba hemma betyder att man gör så lite som möjligt kan jag glädjande meddela att ni tror FEL.
Det är hemma man får det gjort. Inga pratsugna kollegor, inga fikaraster eller luncher som kan locka mer än själva arbetet.
Man gör nytta helt enkelt. Och med en bra internetuppkoppling, mobil och allt därtill så är man , jag iallafall, dubbelt så effektiv som på själva arbetsplatsen.

Idag jobbar jag dessvärre hemma med en snoris. Snoret rinner och det snörvlas och rosslas och tyvärr känner jag hur halsontet kommer krypandes på mig med.

Jag glömde bort i förra inlägget om Calles kalas att tipsa om vart vi beställde födelsedagstårtan.
Tjejen som bakat och dekorerat den heter Linda och driver tårt-och bakbloggen Linda Runn .

Här är Calles tårta igen


Tiger! Vår favorit!

Kolla in hennes blogg.
Det roliga är, och det upptäckte vi när mamma hämtade tårtan innan kalaset, är att Linda ingår i personalen på den förskola som Calle ska börja på i januari.
Stan är inte stor ibland.

Nu har jag bestämt mig.
Jag ska forstätta blogga. Har funderat i drygt en och en halvmånad nu men så får det bli.

I torsdags fyllde vår pojke 1 år. Kan ni fatta det då?
Hur kan tiden bara flyga iväg och helt plötsligt är det 1 år sen vi var på förlossningen?
Vi firade honom lite i torsdags men hade kalas för släkten och närmast sörjande igår här hemma.
Calle fick hur mycket fint som helst och vi har lekt lite med en del nu på förmiddagen.

Vi tar lite bilder från 1-årsfirandet!

Mamma och pappa ger paket på födelsedagen


Och då blir man så glad så man måste klappa i händerna!


Paketöppning på kalaset med kusinen Wilmer.


Den helt otroligt fina tårtan!


Mamma och Calle busar lite...


Och självklart måste man ju få smaka sin tårta.

Idag är det vilodag. Det var minst sagt intensivt igår...

Waahhh... Varför ska livet snurra så fort?
Jag hinner inte med.
Är det inte det ena så är det det andra.

Idag har jag och Calle iallafall haft en skön dag i solen. Jag har hunnit med en del jobb också och imorgon är det dags för några timmar på kontoret igen. Gäller att passa på när telefontiden är slut.

Funderade lite idag i bilen... Vad tusan ska en del bloggare göra när bloggfenomenet dör ut?
För ja, det kommer dö förr eller senare, så är det med alla trender inom media och it.
Vad ska de göra med all sin tid, dessa tjejer och killar som lever sina liv genom bloggen?
Dessa modebloggare, t.ex., som dagarna i ända lägger ut dagens outfit (och får 20 kommentarer som alla ser likadana ut: "Vad snyggt, gumman! Finast!" även om det ser som stryk eller som en fornlämning från 80-talet som verkar vara det som är mest inne nu).
Hur ska de nu få sin bekräftelse? Hur ska de få höra att den omsydda kjolen är "grym" om de inte bloggar?

För det är ju vad det handlar om i många fall, som en klok vän har uttryckt om Facebook, folk måste få bekräftelsen att deras liv är perfekta och att de aldrig varit lyckligare och detta måste visas upp så att de som inte är riktigt lika lyckligt lottade kan känns sig lite sämre.
Usch och fy, säger jag.

Jag gillar att blogga, det har jag alltid gjort. Men genom sig själv känner man andra.
Och det är bara att erkänna, intresset för bloggar håller på att dö ut.
Förr kunde jag verkligen se fram emot att läsa min favvoblogg och väntade på att nästa inlägg skulle postas.
Men nu... tjusningen är över. Jag uppskattar att läsa, men inte på samma sätt.

Frågan är bara: Vad kommer ersätta bloggarna?

God förmiddag på er...
Sista dagen som 100% mammaledig- och vet ni? Det känns TOPPEN!
Jag längtar som en galning till imorgon!
Gå upp, äta frukost, sminka mig ordentligt, göra iordning mig i håret ordentligt... klä på mig ordentliga och fina jobbkläder, givetvis nyinhandlade... haha... Man kan tro att jag är 7 år och ska börja första klass.
För att säga emot mig själv en aning så känns det ännu bättre att det bara är för en dag i veckan, ibland två. Jag kommer fortfarande spendera större delen av min tid med Calle.

I lördags kom Malin hit och fick sig lite mat  och kaffe. Och vad fick jag då?

Vilka fina liljor! Tack Malin. Nu fick jag även användning för den fantastiskt fina kristallvasen som jag fyndat för 30 kr. Jag minns att min farmor hade en liknande när hon levde och jag kommer ihåg att jag tyckte den var så fin!

Idag ska det nog plockas svamp. Det är även Andreas sista lediga dag innan han börjar på sitt nya jobb. Jag ska nog även ta mig till en handelsträdgård och köpa höstblommor. Det har blivit så kallt om nätterna nu och det vore skoj att göra lite fint med lila, grönt och grått tänkte jag.

Calle övar på... Han ser så busig ut på denna bild! Nästan så man ser hur hjulen snurrar inne i huvudet på honom...

 

På sistone har ni kunnat läsa om Calle, calle, calle och åter Calle.
Kul.
Nu kommer en lista med frågor om mig, för en gångs skull!

Du heter: Caroline
Smeknamn: Carro, fröken Johansson (av kollegorna...haha..) Älskling och Gumman.
Låt som du lyssnar på när du är ledsen: Soulmate med Natasha Bedingfield.
Beroende av: Calle, mat och kärlek och ömhet.
Vad tror folk om dig: Att jag är glad jämt.
Stämmer det: Absolut inte. Men oftast.
Vad får du oftast komplimanger för: Min rumpa och mina ögon.
Hur imponerar man på dig?: Genom att vara lyhörd och effektiv. Då blir jag impad!
Brukar du skratta för dig själv?: Ja men inte tillräckligt ofta faktiskt.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Jag slapp hämta pojkarna på Skavsta men jag vill vara hemma till 12.30 för då är det pusstajm!" Hahaha...
Var bor du?: På landet utanför Norrköping.
Trivs du där?: Jaaaaa! Vill inte flytta från vårt mysiga hus!
Hur svarar du i mobilen?: "Välkommen till (fotbollsklubbens namn), det är Caroline."
Vem ringde du senast: Andreas.
Vad sa den du pratade med senast i telefon?: Det var min pappa och han undrade hur jag och Calle hade det.
Antal timmar sömn inatt?: 7 timmar.
Sov du ensam?: Nej verkligen inte. Jag hade mina grabbar brevid mig.
Brukar du komma i tid?: Ja jag är alltid några minuter tidig. Speciellt i jobbet.
Hur känner du dig nu?: Lite frusen och trött men ser fram emot morgondagen då jag ska shoppa byxor och jacka åt Calle och smink åt mig. Ska även kolla på en mindre vagn på Babyland. Annars mår jag bra men jag önskar att Andreas vore hemma.
Vanligaste färg på dina kläder?: Svarta, rosa eller vita.
Vad tycker du om fötter?: Jag gillar INTE fötter. Speciellt inte mina egna.
Vad saknar du?: En crosstrainer så jag kunde träna här hemma mer.
Hade du en bra kväll igår?: Jag jobbade igår kväll när det var hemmamatch och sen åkte jag hem och nattade en övertrött bäbis. Men ja, kvällen var bra.
Favoritdryck på morgonen?: Latte och c-vitaminbrus.
När brukar du gå och lägga dig?: Runt 22.30. Är ruskigt kvällstrött! Skulle helst lägga mig klockan 21 men försöker hålla ögonen öppna.
Är du blyg?: Nej det kan jag inte påstå. Jag är ganska framåt.
Sysslar du med någon idrott?: Ja jag är konståkningstränare på fritiden , som iofs inte existerar, och så jobbar jag med elitfotboll.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Givetvis!
Vad skulle du göra om du var kille för en dag?: Jag skulle se till att träffa en riktigt snygg tjej och se hur det kändes! Hahahahahaaha....
Är du nöjd med ditt liv?: I det stora hela ja. Men jag tycker att man alltid ska sträva framåt.
Är du bortskämd?: Nej, jag är väldigt tacksam för det jag får och har.
Vad gör du imorgon?: Njuter av en dag med Calle och mina hundar och sambo.
Vad är det värsta du vet?: Ondska och orättvisor. Besvikelse.
Har du bra vänner och äkta vänskap?: Jag har några få riktigt bra vänner. Jag har väldigt svårt att förstå hur de som har femtioelva nära vänner orkar och kan lita på dem alla.
Vad är det finaste du fått?: Calle mina fina son är den absolut största gåvan. Han är mitt solsken.
En speciell dag du minns?: Idag, för 10 månader sedan. Calles första dag på jorden!
Du samlar på?: Pressglas-skålar.
Vem ringer du när du är arg eller ledsen?: Andreas. Mamma och pappa.
När grät du senast?: Igår, av vanmakt.
Vad skulle du göra om du vann en miljon?: Jag skulle åka på semester och sedan lägga undan resten.
Vill du gifta dig?: Jag ska gifta mig.
Vill du ha barn?: Jag skaffar gärna fler barn.
Är du musikalisk? Ja det tycker jag. Jag kan sjunga och har rytmkänsla.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten.
Bor dina föräldrar tillsammans?: Ja.
Har du någonsin gråtit dig till sömns? Ja när jag var liten.
Biter du på naglarna?: Nej fy fasen! Det är redan massor av bakterier under naglar och jag byter dessutom bajsblöja varje dag! Hahaha...

Puhhh... kopiera ni med!

Idag fyller min son 10 månader. Det är helt vansinnigt hur fort tiden går. Känns som igår när jag gick där med min mage och alla skulle klappa på den och känna och klämma.
Konstigt, ingen som klappar mig på magen nu! *s*





I veckan som gått har vi varit på Kolmården och tittat på alla djur och Calle har överlevt sin första kräftskiva. Här poserar han högst frivilligt med hatt tillsammans med farmor och farfar.

Jag borde verkligen ta tag i denna dag nu. Malin kommer på besök och det ska bli himlans trevligt!
Hejsvejs så länge!

Jag blir så fruktansvärt bedrövad och illa berörd att det känns långt in i själen.
Jag läser om styvpappan som slagit ihjäl sin sambos 2-åriga son i grannstaden Linköping.

Han gör det i irritation över förhållande med mamman och han låter den lille lida i hemmet i flera timmar innan han sedan dör på sjukhuset.
Han har dessutom misshandlat pojken många gånger innan men denna gång slår han så hårt i magen att pojken avlider.
Jag tittar på bilderna från domstolen där mannen sitter med en handduk över huvudet som han vilar i sina händer.
Och jag känner inget annat än att jag skulle vilja spy. Spy på honom och hans överlägsenhet mot den lille stackars pojken.
Hur kan man göra så? Vad är det för fel på honom som slår ett litet barn?
Jag funderar, helt ärligt, på vad jag skulle göra med honom om jag fick chansen. Det värsta är att det finns inget straff nog för en sådan som honom.

Men jag har en sak att säga dig, ditt ynkliga kräk: Hur dåligt du än mår över det du gjort och hur dåligt samvete du än har så kommer ingen tycka synd om dig. Ingen kommer klappa dig på ryggen och säga att de förstår att du inte menade att döda pojken. Ingen kommer stötta dig. Du är ensam.
Jag hoppas du får ett helvete i fängelset bland de andra brottslingarna som inte kommer se mellan fingrarna med vad du gjort. Du har dödat ett litet oskyldigt barn.
Jag hoppas du får leva ensam och utstött resten av ditt lilla lilla liv.

Jag är ledsen över ett sådant hatiskt inlägg. Det är inte likt mig. Men jag känner en sådan maktlöshet inför det faktum att hela världen är full av idioter...

Idag har jag varit på "inskolning" på mitt jobb. *s*
Så här års brukar många småttingar ha inskolning på förskolan men idag var småttingen 30 år gammal.

Jag har tagit beslutet att till stor del byta mina arbetsuppgifter på min arbetsplats, till vad jag anser det bättre med stor frihet och stort ansvar, och det känns helt rätt.
Så idag har jag varit på jobbet i 4 timmar och lärt mig en massa nytt och imorgon blir det 5 timmar till.
Den 1 september är det dags att på riktigt börja jobba 50 % till stor del hemifrån.

Calle har varit hos mormor och morfar och haft det så skoj! Han blev helt överlycklig när han såg mig när jag skulle hämta honom. Sånt värmer hjärtat!
Hur bra det än känns så känns det hundra gånger bättre att ha denna dag avklarad!

Jag satt och kollade igenom Andreas dator och hittade mappen med bilderna från Calles första veckor i livet.
Så liten! Det är ju så jag faktiskt blir sugen på en liten till!

Försöker visst göra lite nytta samtidigt som Calle ska sova... *s* Knappast nåt som går nu. Datorn får aldrig vara ifred.

Skön sovstil. Jag minns när jag köpte den där bodyn med räven på när jag var gravid. Den var så söt och nu skulle den väl passa på Calles arm ungefär.

Idag har vi en hemmadag. Vi och grannarna har städat ena ladan så den går att använda framöver. Den kommer bli grymt fin som festlokal med ljusslingor i taket, breda golvplank och snedtak.
Ikväll kommer säkert Calle vara vaken en bra stund. Han sov 2 timmar mellan 15 och 17... Inte så genomtänkt men han var så trött så vad gör man inte...
Nu kollar jag och Calle på Superettan på TV... Han gillar visst fotboll! ;0)

De senaste dagarna har rutinerna suttit som gjutna för vårt lilla troll.
Han äter när han ska, med stor aptit, och sover när han ska. Han somnar oftast redan vid 18 och sover sedan till 05.30. Vaknar till någon gång under kvällen och har tappat nappen men somnar om direkt efter.

Det känns så oerhört skönt så ni anar inte, speciellt nu när jag ska börja jobba en del hemifrån.
Jag antar att det till stor del beror på allt han gör om dagarna. Det är lek och åter lek som står på schemat. Han gillar att upptäcka nya saker och kryper iväg på egen hand och ropar på mig efter en stund... "Mammaaaaa"... "Mamamamamam". Lille älsklingen...

Nu ska jag följa IFK´s match på nätet och äta kvällsmat på verandan! Se om jag kan locka in den där hemmafixaren till sambo jag har också...

Jag tänkte visa er lite mer från vårt hem...

Det blev superbra på verandan när Andreas hade byggt klart grinden.
Vitt fint bord med två stolar från Bauhaus. Den vita lilla lyktan i form av ett hus med den franska liljan kommer från en liten inredningsbutik i Valdemarsvik; Inredet.


De höga lyktorna brevid stolen kommer helt otippat från Clas Ohlson! Hur fina som helst!

Ute på berget nedanför verandan har jag placerat en mjölk-kanna. Jag hittade den i skogen längs vår grusväg och visst den är gammal och rostig men jag gillar den. Tänk att någon faktiskt använt den...


Rosen håller precis på att slå ut. Jag var rädd att allt regn tagit livet av den.

Här då... Soffan i vardagsrummet. Kuddfodralen är nya och kommer från Svanefors. Jag har köpt dem hos Viola på Romantiska Tings Gårdsbutik.



Hahaha... ett litet huvud kom visst med! Calle sitter bland sina leksaker på golvet. I fönstret pressglas och en skål från Orrefors.

Från vardagsrummet ser man vidare in i detta rum. Ett mycket mysigt rum med en fantastisk kakelugn som jag visat er innan. Detta rum ska snart bli matrum. Sex antika stolar ska jag klä om med nytt tyg för att skapa enhetlighet och ett vitt stort bord ska in.

Det är lite svårt att få bilden tillräckligt ljus men väggarna är ljunglila. Så vackert mot de vita fönstren och gardinerna och den stora vita kakelugnen med dekorationer i guld, lila och turkos. Ni kommer garanterat få se det färdiga resultatet sen.

Nu ska jag ta hand om mitt odjur som hittat en tidning, strimlat den och nu börjat äta upp den.
Puss hej!

Att den här fina taklampan från Ellos en dag bara kunde stå på min trapp och be om att bli upphängd i taket.
Som om det skulle hända...
Hur fin som helst ju! Kostar 599 kr och finns som sagt på www.ellos.se

Har en lugn och skön kväll här hemma. Calle sover och Andreas är på möte med jaktlaget. Tänkte hoppa in i duschen och sen se en, vad jag tror iallafall, riktig skitfilm på 3:an : Poseidon. Jag är lite svag för katastroffilmer...
Calles farmor och farfar var här idag och när vi gick en sväng med vagnen hittade vi lite kantareller. Men det dröjer nog en vecka eller två tills svampsäsongen börjar på allvar.

Imorgon: mamma/barn-date och möte på jobbet.

Så, Johanna, piken är uppfattad.
Bloggen ska härmed uppdateras oftare.
Jag har haft semester från bloggen... Vi har flängt mellan landet och hemmet nu under Andreas semester så jag har inte prioriterat att blogga.
Men här är jag, alive and kicking så att säga.

Så, vad har hänt den senaste månaden?
När vi inte har varit på landet så har det grejats för fullt här hemma. Andreas har väl varit mest produktiv men jag har inte legat på latsidan heller.
Andreas har äntligen byggt klart hundkojan och fått den på plats i hundgården. Han har även byggt och rivit byggställningar på vårt hus så de nya hängrännorna kom på plats. Han har även byggt en grind till trappen på verandan så att hundarna inte rymmer och Calle inte ramlar ner.
Han överraskade mig med ett nytt bord och stolar i vitt till verandan som vi sett på Bauhaus! Vilken man jag har!
Händig OCH generös... *s*

Men det roligaste och viktigaste av allt är ju givetvis att Calle lärt sig krypa, ställa sig upp , peka och säga Mamma och Dadda!
Nu går det undan ska ni veta! Inte en lugn stund längre när lillen inte nöjer sig med att sitta still och leka, nej allt ska utforskas, smakas på och gärna slängas iväg.

Här är vi på väg att krypa på nya äventyr bort från den trygga filten!


Mammas telefon kan man också äta upp.

Han har även börjat visa lite mer humör och kan bli riktigt arg, lite blyg men även väldigt väldigt glad.

Avslutar med en bild på Calle i bilen på väg till landet. Nack-kudden går att använda även på annat sätt, nämligen för att förhindra att huvudet faller framåt eller åt sidan när han somnar... smart morsa.
Det är tur att jag ska börja jobba lite snart så jag får börja använda de där stackars hjärncellerna lite mer frekvent... hahaha...

Japp, ni har rätt! Jag ska kontakta mormors syster, på ett eller annat sätt. Kanske inte ska ta i så pass att jag knackar på hemma hos henne det första jag gör, men på något vis ska jag ta kontakt.
Det bästa vore ju att bara springa på henne nånstans men eftersom jag inte vet hur hon ser ut så blir ju det lite svårt. Ska grunna lite på det...

Sedan vi flyttade ut hit till landet så har min passion för gamla vackra saker med en historia vuxit ännu mera. Innan hade jag varken plats eller möjlighet att ge utlopp för den.
Därför är det så kul att Vikbolandet, där vi bor, kryllar av loppisar. Sen finns ju givetvis min favoritbutik Romantiska Ting ´s gårdsbutik i närmsta samhället och jag och Calle hälsar på Viola varje vecka.

  

Vit pressglasskål från Romantiska Ting. Glaskaraff köpt på loppis.

  

Turkos pressglasskål på fyra fötter. Turkos pressglasskål. Båda från Skogslyckan.

Petrolblå glasskål fyndad på loppisen i Brytsbo som ligger ute i Arkösund.

Och så min absoluta favorit...från Romantiska Ting och som har åtskilliga år på nacken...

Jag blir helt salig av mönstret i glaset och titta på den silverfärgade foten.
Den ska jag ha på vår nygamla skänk i vardagsrummet när den väl kommer hem och blivit vitmålad.

Jag gillar verkligen att blanda gammalt och nytt, romantiskt och modernt.

Men hörrni, denna värme... det är helt vansinnigt! Jag älskar värme och sol men snälla nån... 5 grader svalare och jag blir glad!
Vi har spenderat dagen ute i skärgården vid Arkösund. Calle har badat i havet för första gången. Övrig tid ägnade han åt att försöka krypa, och han lyckades faktiskt med två krypsteg, och att titta på alla andra barn.
Nu sover han som en liten gris uppe i vårt sovrum.

Imorgon då... lika varmt.

Ni som följer min blogg kunde tidigare i våras läsa om min mormor.
Irma, som hon hette, bodde och levde i det hus jag och min familj nu bor i.
Ni vet också att jag skrev att det var så mycket jag ville veta som ingen kunde berätta för mig.
Morfar lever inte längre och mamma var ju bara 11 år när hon dog. Och nu har det gått så lång tid sedan hon levde att de flesta som kände Irma inte heller finns i livet längre.

Här är bilden jag har på mormor.

Men förra helgen berättade min mamma att mormors lillasyster, Ingrid, faktiskt lever och bor inte så långt härifrån. De har ingen direkt kontakt längre så därför har tanken aldrig slagit mig att hon finns.

Så nu leker jag med tanken att söka upp henne. Jag har ingen aning om hur hon skulle reagera. Vi har nog aldrig träffats förut och frågan är hur hon ställer sig till att jag dyker upp där och vill fråga en massa saker om hennes syster.

Hur tycker ni att jag ska göra? Ska jag åka hem till henne och knacka på eller är det helmuppigt?

Nu är vi hemma igen efter en fin vecka i Jämtland. Vi kom hem till ett nästintill tropiskt klimat. Vårt röda hus stod kvar och jisses vad jag längtat hem, egentligen.
Att få öppna dörren på morgonen, låta hundarna få springa ut och sedan parkera baken i en solstol medans Calle sover. Härligt.

Här i Östergötland har vi haft sommarvärme ganska länge nu. Dagarna bara flyger iväg därav den ofrivilliga bloggpausen.
Igår fick jag äntligen träffa mina vänner Jossan och Sadde och deras nya lille familjemedlem Noah.
En riktig liten godbit som inte låg still en sekund i min famn. Väldigt aktiv!
Känner igen det där... :0) Calle var också väldigt rörlig som nyfödd och det har hängt med hittills. Vi får väl springa efter våra söner när de väl lär sig gå för då kommer det gå undan har jag en känsla av.

Två bilder lånade från Jossan



Calle och Noah



Calle och mamma

Calle har nästan lärt sig krypa och han blir såååå förbannad när det inte går. Han behöver bara komma över den där "tröskeln" så sitter det!

Men leka på filten funkar det med.

Om ca 50 dagar är det dags för mig att börja jobba deltid...
Vart tar tiden vägen?
Det känns ändå bra att kunna kombinera mammaledigheten med möjligheten att kunna jobba lite hemifrån och lite på plats på jobbet.
Jag behöver den stimulansen känner jag.
Nu vaknade en liten bus här brevid mig. Dags att leka då!

Hemma är vi igen. Midsommar firades på landet i Gryt hos svärmor och svärfar. Vilken härlig och varm helg vi fick! Igår var det rena rama huset fullt men det funkade bra med ungar och hundar och all denna mat som ska intas.
Det här var Calles första midsommar och det slår mig när jag tittar på bilderna som jag lagt upp att herregud... vad han växer! Han är ju en stor pojke nu. Hela 8 månader blir han på måndag... Vart tog min lille vägen?



     

Calle och jag myser på landet. Calle och hans farmor leker på filten.

En fundering bara... HUR kan det blir så mycket smutstvätt på 3 dagar med en liten Calle? Mycket märkligt.

Oj, en ofrivilig bloggpaus blev det!
Mycket har hänt den senaste veckan , både underbart härliga saker men även omtumlande.

Jag ser iallafall fram emot midsommar. Andreas får vara ledig med oss i 3 dagar och vi har så mysigt tillsammans när vi är lediga ihop. Vi uppskattar tiden tillsammans mycket mer sedan Calle kom.
Fint väder verkar det bli där vi ska vara och det är vi verkligen inte bortskämda med... fint väder på midsommar alltså.

Dessvärre har vi en ledsen, emellanåt, bäbis här hemma. Han verkar ha väldigt ont i sin mun och jag bara önskar att den där tandjäkeln kunde komma upp . NU!
Har ni några tips på hur man kan göra det lite bättre för de små liven när det kliar och gör ont i munnen?
Dela med daajj!