6 månader med världens bästa Calle!
Tänk att vår lille kille redan är 6 månader! Vart tar tiden vägen undrar jag?
Firad har han blivit, dels av farmor och farfar som kom hit på middag och gav byxor, strumpor och byggklossar, men också av oss imorse.
En stoooor Tiger fanns i paketet och att mjukisdjuret var en hit från första sekund gick inte att ta miste på.
Calle gav sig på en brottningsmatch med Tiger direkt som faktiskt var större än han själv.
Hjäälp! Tiger anfaller!
Min alltid så glada och härliga pojke.
Idag har vi också hunnit med en fika hos Jessica. Hon fick uppleva Calles gosiga sida... haha... han har börjat kela lite med den han sitter hos för tillfället och klappar och pussar, helst med öppen mun och lite tunga. *s*
Blir nog ingen tjejtjusare det där inte...
Imorgon ska vi beställa ny soffa till vardagsrummet! Jippie! Som jag väntat på det då.
En grå lite större soffa med divan som går att bädda ut till en dubbelbädd blir det.
Måste ha en bäddsoffa nu med alla dessa nattgäster som vi har här ute på landet.
Nu... Kvällsmat med min egengjorda musli!
Ni ska faktiskt få receptet på det imorgon.
Puss hej!
Är sugen på...
En ny tatuering!
Det är mer än 10 år sedan jag tatuerade mig sist men nu vill jag ha en med Calles namn.
Det gäller ju bara att dels hitta rätt teckensnitt men också rätt ställe på kroppen. Ryggen ligger väl i topp tror jag...
Det är mer än 10 år sedan jag tatuerade mig sist men nu vill jag ha en med Calles namn.
Det gäller ju bara att dels hitta rätt teckensnitt men också rätt ställe på kroppen. Ryggen ligger väl i topp tror jag...
Något i stil med denna tror jag att det blir.
Han heter ju egentligen Carl men Calle är vad alla kallar honom. Tycker att Calle är så gulligt.
Vi två hör ihop.
Kollegor på besök
Ujujuj... nu har det varit sådär intensivt igen i ett par dagar.
Det är fullt upp med bäbis, hundar, städning och inredning. Hur kunde jag någonsin tänka tanken att jag skulle lägga grunden för det där egna sminkmärket under mammaledigheten?
Jessica, hur gör du? Hur hinner du med Me&I-andet?
Ikväll har mina tre kvinnliga kollegor från jobbet och fotbollsklubben varit här på middag.
Andreas åt med oss och han fick nog höra ett och annat om fotbollens underliga värld. Att denna sport kan betyda så mycket för så många...
Det var riktigt mysigt att ha dem här ikväll och snacka ikapp lite. Jag hälsar på jobbet ganska ofta men då har ju inte dom tid att prata med mig direkt...
Tre härliga damer på helt olika ställen i livet är det iallafall. Nästa gång är det väl de manliga kollegornas tur att komma på besök... Synd bara att de är drygt 35 personer. *s*
Så här såg det ut när jag började på jobbet för drygt 3 år sen...
Det var en annan tid i livet det.
Det är fullt upp med bäbis, hundar, städning och inredning. Hur kunde jag någonsin tänka tanken att jag skulle lägga grunden för det där egna sminkmärket under mammaledigheten?
Jessica, hur gör du? Hur hinner du med Me&I-andet?
Ikväll har mina tre kvinnliga kollegor från jobbet och fotbollsklubben varit här på middag.
Andreas åt med oss och han fick nog höra ett och annat om fotbollens underliga värld. Att denna sport kan betyda så mycket för så många...
Det var riktigt mysigt att ha dem här ikväll och snacka ikapp lite. Jag hälsar på jobbet ganska ofta men då har ju inte dom tid att prata med mig direkt...
Tre härliga damer på helt olika ställen i livet är det iallafall. Nästa gång är det väl de manliga kollegornas tur att komma på besök... Synd bara att de är drygt 35 personer. *s*
Så här såg det ut när jag började på jobbet för drygt 3 år sen...
Det var en annan tid i livet det.
I-landsprobem= modebloggare-problem
Jag vet att jag inte borde skriva detta inlägg, men jag gör det ändå. Jag borde inte heller ödsla energi på att älta sånt här, men jag gör även det ändå.
Ibland blir man förundrad. Som de senaste dagarna. Då har jag på allvar blivit förundrad över hur små och betydelselösa , i det stora hela, problem folk har i sina liv.
Det handlar om en klänning. En klänning, gott folk. En vit jädra klänning ur HM´s Garden Collection.
Den har tydligen sålt slut och modebloggarna rasar över att de inte kommer få den.
Men hallåååå!!! Är ni allvarliga eller? Är era liv så simpla och enkla att det enda ni behöver beymra er om är en jävla klänning med påsydda blommor?
Folk dör runt om i världen i terrorattacker, människor kan inte betala sina lån på grund av den ekonomiska krisen och måste lämna sin hus och barn svälter.
Men ni måste bara ha en klänning och när ni inte får den så går jorden nästan under???
Är det ert stora poblem så är jag avundsjuk. Så enkelt är inte mitt liv.
Visst det finns saker som kan väcka ett enormt ha-begär hos mig med , nästan så mycket att det blockerar alla andra tankar, men det får aldrig aldrig överskugga allt annat.
Varför är det yttre så himla viktigt?
Här har vi boven i dramat...
Men det kanske är med detta "problem" som när man inte ville äta upp maten som liten?
Ni vet, man satt där och försökte tvinga sig i nåt otäckt som kåldolmar och så kom fröken och sa:
- Ät upp nu! Tänk på barnen i Afrika som inte har nån mat!
Och jag minns att jag tänkte att vad fasen har det med mig att göra? Jag bor inte i Afrika.
Men jag antar att om man måste sörja över en klänning eller ett par skor eller vad det nu kan vara så har man vad man brukar kalla ett I-landsproblem. Och ja, vi bor i ett I-land så jag antar att allt är i sin ordning.
Ibland blir man förundrad. Som de senaste dagarna. Då har jag på allvar blivit förundrad över hur små och betydelselösa , i det stora hela, problem folk har i sina liv.
Det handlar om en klänning. En klänning, gott folk. En vit jädra klänning ur HM´s Garden Collection.
Den har tydligen sålt slut och modebloggarna rasar över att de inte kommer få den.
Men hallåååå!!! Är ni allvarliga eller? Är era liv så simpla och enkla att det enda ni behöver beymra er om är en jävla klänning med påsydda blommor?
Folk dör runt om i världen i terrorattacker, människor kan inte betala sina lån på grund av den ekonomiska krisen och måste lämna sin hus och barn svälter.
Men ni måste bara ha en klänning och när ni inte får den så går jorden nästan under???
Är det ert stora poblem så är jag avundsjuk. Så enkelt är inte mitt liv.
Visst det finns saker som kan väcka ett enormt ha-begär hos mig med , nästan så mycket att det blockerar alla andra tankar, men det får aldrig aldrig överskugga allt annat.
Varför är det yttre så himla viktigt?
Här har vi boven i dramat...
Men det kanske är med detta "problem" som när man inte ville äta upp maten som liten?
Ni vet, man satt där och försökte tvinga sig i nåt otäckt som kåldolmar och så kom fröken och sa:
- Ät upp nu! Tänk på barnen i Afrika som inte har nån mat!
Och jag minns att jag tänkte att vad fasen har det med mig att göra? Jag bor inte i Afrika.
Men jag antar att om man måste sörja över en klänning eller ett par skor eller vad det nu kan vara så har man vad man brukar kalla ett I-landsproblem. Och ja, vi bor i ett I-land så jag antar att allt är i sin ordning.
Jag bor i mormors hus...
Huset vi bor i är samma hus som min mamma växte upp i. Hon bodde här med sina föräldrar, storebror Gunnar och lillasyster Kerstin. Hunden Nicke fanns också.
Huset var långt ifrån så modernt som det är idag. Man hade ingen toalett, utan ett dass på andra sidan gårdsplanen, inget rinnande vatten utan det hämtade man ute och förvarade i hinkar i skafferiet.
Kakelugnarna var det enda sätt man hade att värma upp huset och all mat lagades på vedspisen i köket. Vedpisen står där än idag förresten.
Jag kan tänka mig att det var ett jädra eldande på vintern för att få ett hus på 160 kvm varmt.
När mamma var 11 år dog mormor i leukemi. På den tiden var inte oddsen särskilt höga om man drabbades av cancer. Cellgifter fanns inte utan strålning var behandlingen som gällde.
Lillasyster Kerstin var bara 2 år gammal då och fick flytta till faster Anna-Lisa ett par kilometer bort. Storebror Gunnar var väl en 16-17 år och valde att flytta hemifrån.
Kvar blev min mamma med morfar, en man som enligt mina minnen aldrig visade varken känslor eller ömhet.
Ett par år senare flyttade de härifrån och in till närmaste samhället, Östra Husby, och skaffade sig en hushållerska.
Som idag, när jag sitter på trappen och ser ut över fälten, tänker jag på mammas fotoalbum från när hon var liten och bodde här. Det finns ett par bilder i det albumet på mormor när hon sitter på exakt samma ställe och ser ut över fälten hon med...
Då brukar jag fundera över vad hon tänkte. Hur kände hon när hon visste att hon hade leukemi, och troligen inte skulle klara det, och att det skulle betyda att hon inte fick se sina tre barn växa upp och bli vuxna? Hur kände hon inför det faktum att Kerstin som var så liten skulle förlora sin mamma och aldrig minnas henne?
Nu när jag själv blivit mamma förstår jag hur hon tänkte. Tanken på att vara tvungen att lämna Calle skrämmer fullständigt vettet ur mig. Att inte få följa varje steg han tar i sin utveckling eller se hur han växer upp...
Sedan funderar jag på om hon hade någon som tröstade henne? Var morfar lika hård och kall mot henne som han var mot de flesta andra? Vem hade hon som gav henne stöd i sorgen över att behöva lämna sina barn?
Att mormor dog när mamma bara var 11 år betyder ju att jag aldrig har träffat henne. Jag har bara sett henne på gamla svartvita foton, men att både jag och min mamma är lika henne, det ser jag.
Mormor var vallon och hade mörka ögon, nästan svart hår och markerade ögonbryn.
Jag har alltid velat träffa henne. Få se hur hon var och hur hon lät när hon pratade. Jag brukade fantisera när jag var liten om att hon var en sån där perfekt mormor som bakade bullar och stekte pannkakor.
I mellanstadiet skulle vi en gång skriva om en person vi ville träffa, levande eller död, och jag skrev så klart om min mormor.
Och tänk, nu bor jag här i hennes hus. Där hon faktiskt bodde och levde. Jag har eldat i vedspisen som hon använde och tittat ut genom samma fönster som hon tittat ut genom. Livet är bra märkligt ibland.
När morfar sedan gick bort han med, många många år senare, tog jag ett foto på mormor som är taget av en fotograf. Hon kanske är 25-26 år gammal på den bilden.
Den bilden har jag nu ramat in och ställt i det rum som blev morfars sovrum efter att hon dött.
Jag brukar tänka att hennes liv blev nog inte som hon tänkt sig och att hon dog alldeles för ung. Hon fick lämna sina barn och sitt hem många år innan det faktiskt var dags.
När jag tänker på hennes sorg och rädsla känner jag ett stort vemod. Men jag har hittat en tröst i vemodet.
Hon ser ganska nöjd ut på den där bilden och nu har hon iallafall fått komma hem till sitt röda hus igen.
Huset var långt ifrån så modernt som det är idag. Man hade ingen toalett, utan ett dass på andra sidan gårdsplanen, inget rinnande vatten utan det hämtade man ute och förvarade i hinkar i skafferiet.
Kakelugnarna var det enda sätt man hade att värma upp huset och all mat lagades på vedspisen i köket. Vedpisen står där än idag förresten.
Jag kan tänka mig att det var ett jädra eldande på vintern för att få ett hus på 160 kvm varmt.
När mamma var 11 år dog mormor i leukemi. På den tiden var inte oddsen särskilt höga om man drabbades av cancer. Cellgifter fanns inte utan strålning var behandlingen som gällde.
Lillasyster Kerstin var bara 2 år gammal då och fick flytta till faster Anna-Lisa ett par kilometer bort. Storebror Gunnar var väl en 16-17 år och valde att flytta hemifrån.
Kvar blev min mamma med morfar, en man som enligt mina minnen aldrig visade varken känslor eller ömhet.
Ett par år senare flyttade de härifrån och in till närmaste samhället, Östra Husby, och skaffade sig en hushållerska.
Som idag, när jag sitter på trappen och ser ut över fälten, tänker jag på mammas fotoalbum från när hon var liten och bodde här. Det finns ett par bilder i det albumet på mormor när hon sitter på exakt samma ställe och ser ut över fälten hon med...
Då brukar jag fundera över vad hon tänkte. Hur kände hon när hon visste att hon hade leukemi, och troligen inte skulle klara det, och att det skulle betyda att hon inte fick se sina tre barn växa upp och bli vuxna? Hur kände hon inför det faktum att Kerstin som var så liten skulle förlora sin mamma och aldrig minnas henne?
Nu när jag själv blivit mamma förstår jag hur hon tänkte. Tanken på att vara tvungen att lämna Calle skrämmer fullständigt vettet ur mig. Att inte få följa varje steg han tar i sin utveckling eller se hur han växer upp...
Sedan funderar jag på om hon hade någon som tröstade henne? Var morfar lika hård och kall mot henne som han var mot de flesta andra? Vem hade hon som gav henne stöd i sorgen över att behöva lämna sina barn?
Att mormor dog när mamma bara var 11 år betyder ju att jag aldrig har träffat henne. Jag har bara sett henne på gamla svartvita foton, men att både jag och min mamma är lika henne, det ser jag.
Mormor var vallon och hade mörka ögon, nästan svart hår och markerade ögonbryn.
Jag har alltid velat träffa henne. Få se hur hon var och hur hon lät när hon pratade. Jag brukade fantisera när jag var liten om att hon var en sån där perfekt mormor som bakade bullar och stekte pannkakor.
I mellanstadiet skulle vi en gång skriva om en person vi ville träffa, levande eller död, och jag skrev så klart om min mormor.
Och tänk, nu bor jag här i hennes hus. Där hon faktiskt bodde och levde. Jag har eldat i vedspisen som hon använde och tittat ut genom samma fönster som hon tittat ut genom. Livet är bra märkligt ibland.
När morfar sedan gick bort han med, många många år senare, tog jag ett foto på mormor som är taget av en fotograf. Hon kanske är 25-26 år gammal på den bilden.
Den bilden har jag nu ramat in och ställt i det rum som blev morfars sovrum efter att hon dött.
Jag brukar tänka att hennes liv blev nog inte som hon tänkt sig och att hon dog alldeles för ung. Hon fick lämna sina barn och sitt hem många år innan det faktiskt var dags.
När jag tänker på hennes sorg och rädsla känner jag ett stort vemod. Men jag har hittat en tröst i vemodet.
Hon ser ganska nöjd ut på den där bilden och nu har hon iallafall fått komma hem till sitt röda hus igen.
Vem är han lik?
Calle fick prova mina glasögon häromkvällen. Haha... vad jag skrattade! Han såg helt förvirrad ut, lillen.
Men nu får ni gissa: Vem är han lik i glasögonen?
Göran Persson såklart! *s*
Stackars lille dunderklumpen!
Men nu får ni gissa: Vem är han lik i glasögonen?
Göran Persson såklart! *s*
Stackars lille dunderklumpen!
Mer pyssel här hemma
Faseeeeeen... Jag har tänkt blogga i flera dagar men det är så himla mycket hela tiden.
Men nu så... innan jag ger Calle gröt och sen tar kvällspromenaden, nu ska här bloggas!
Jag pysslar vidare här hemma. Jag är som ett av fallen i Arga Snickaren, fast i light version kan man väl säga. Jag har flera projekt pågående samtidigt och pysslar lite med dem hela tiden. Eller förresten, jag är inte alls som dom i Arga Snickaren. Jag blir ju faktiskt färdig med mina projekt.
Just nu pågår följande: Rensning av mossa och ogräs på stenlagda uteplatsen, rensning av ogräs i två rabatter, plantering av blommor, målning av dörrkarmar och golvlister samt Calles små möbler, Skafferi-projektet jag skrev om nedan och inköp och inredning av ett vitrinskåp till ett av vardagsrummen.
Och bra blir det!
I ena vardagsrummet, eller rummet innanför stora vardagsrummet, ska vi ha vitrinskåpet jag skrev om här ovanför samt två mysiga fåtöljer. I väntan på möblerna småpysslar jag ...
Jag satte upp den här vita tavellisten med en av favorittavlorna på. Min vän Jossan har tagit på bilden på det vackra körsbärsträdet som blommar helt makalöst varje vår i centrala Norrköping.
Den gör sig bra där mot den lila väggen och den ståtliga kakelugnen i vitt, guld, turkos och lila.
Har ni hört talas om Candle Pins nån gång?
Det är som en brosch för ljus. Ett väldigt enkelt sätt att dekorera vanliga blockljus från t.ex Ikea.
Vacker , eller hur?
Jag har köpt mina Candle Pins på Romantiska Ting.
Men nu så... innan jag ger Calle gröt och sen tar kvällspromenaden, nu ska här bloggas!
Jag pysslar vidare här hemma. Jag är som ett av fallen i Arga Snickaren, fast i light version kan man väl säga. Jag har flera projekt pågående samtidigt och pysslar lite med dem hela tiden. Eller förresten, jag är inte alls som dom i Arga Snickaren. Jag blir ju faktiskt färdig med mina projekt.
Just nu pågår följande: Rensning av mossa och ogräs på stenlagda uteplatsen, rensning av ogräs i två rabatter, plantering av blommor, målning av dörrkarmar och golvlister samt Calles små möbler, Skafferi-projektet jag skrev om nedan och inköp och inredning av ett vitrinskåp till ett av vardagsrummen.
Och bra blir det!
I ena vardagsrummet, eller rummet innanför stora vardagsrummet, ska vi ha vitrinskåpet jag skrev om här ovanför samt två mysiga fåtöljer. I väntan på möblerna småpysslar jag ...
Jag satte upp den här vita tavellisten med en av favorittavlorna på. Min vän Jossan har tagit på bilden på det vackra körsbärsträdet som blommar helt makalöst varje vår i centrala Norrköping.
Den gör sig bra där mot den lila väggen och den ståtliga kakelugnen i vitt, guld, turkos och lila.
Har ni hört talas om Candle Pins nån gång?
Det är som en brosch för ljus. Ett väldigt enkelt sätt att dekorera vanliga blockljus från t.ex Ikea.
Vacker , eller hur?
Jag har köpt mina Candle Pins på Romantiska Ting.
Skafferi
Idag på förmiddagen har jag pysslat lite här hemma.
Vi är begåvade med ett stort skafferi här i huset, som jag tidigare berättat om.
Skafferiet är stort och bra och har till och med fönster, men ruskigt fult och trist invändigt.
Detta tänkte jag pimpa till lite med en ny vit gardin så ljuset kommer in. Idag hänger där ett asfult beige tygstycke som jag inte ens tänker visa på bild. *s* Fönstret ska även få sig en växt eller två...
Jag ska också införskaffa kantband, ni vet sådana söta vita spetsband som man sätter längs med hyllkanten.
Och den första förändringen gjorde jag idag!
Jag gav mig på att sätta upp en väggvinyl på skafferidörren.
Lite pilligt och darrigt var det, men nu är den uppe. Skafferidörren är lite sned efter vinterns isras från taket men jag försökte så gott det gick att få vinylen rak.
Så här såg dörren ut innan... En vanlig vit spegeldörr.
Och så här blev resultatet efter pillet...
Snyggt va?
Vi är begåvade med ett stort skafferi här i huset, som jag tidigare berättat om.
Skafferiet är stort och bra och har till och med fönster, men ruskigt fult och trist invändigt.
Detta tänkte jag pimpa till lite med en ny vit gardin så ljuset kommer in. Idag hänger där ett asfult beige tygstycke som jag inte ens tänker visa på bild. *s* Fönstret ska även få sig en växt eller två...
Jag ska också införskaffa kantband, ni vet sådana söta vita spetsband som man sätter längs med hyllkanten.
Och den första förändringen gjorde jag idag!
Jag gav mig på att sätta upp en väggvinyl på skafferidörren.
Lite pilligt och darrigt var det, men nu är den uppe. Skafferidörren är lite sned efter vinterns isras från taket men jag försökte så gott det gick att få vinylen rak.
Så här såg dörren ut innan... En vanlig vit spegeldörr.
Och så här blev resultatet efter pillet...
Snyggt va?
Glad Påsk från oss!
Vilken underbar långfredag! Solen skiner, fåglarna kvittrar och överallt börjar man se tecken på vår.
Jag, Zack och Calle har tagit en promenad nu på förmiddagen och nu sitter vi i solen på trappen.
En lugn och skön dag har vi framför oss!
Här är min lilla vårhörna på verandan. Är en riktig amatör ännu när det gäller att plantera blommor osv så detta är vad jag åstadkommit hittills. :0)
Påskriset...
Påskriset har jag fått binda fast för nattetid är det nämligen en liten busig räv som kommer på besök och snor mina grejer... hahaha...
Zack hälsar Glad Påsk från sin favoritplats på trappen i solen.
Jag, Zack och Calle har tagit en promenad nu på förmiddagen och nu sitter vi i solen på trappen.
En lugn och skön dag har vi framför oss!
Här är min lilla vårhörna på verandan. Är en riktig amatör ännu när det gäller att plantera blommor osv så detta är vad jag åstadkommit hittills. :0)
Påskriset...
Påskriset har jag fått binda fast för nattetid är det nämligen en liten busig räv som kommer på besök och snor mina grejer... hahaha...
Zack hälsar Glad Påsk från sin favoritplats på trappen i solen.
Kolla vad jag kan...
I söndags blev vår pojke 5 månader.
Och nu var det dags att skaffa en ny stol. Inget roligt längre att sitta i babysittern som är nästan för kort.
Det verkligen märks hur roligt han tycker att det är att få sitta med vid bordet som alla oss andra. Han tittar ut genom fönstret, skrattar åt hundarna och sträcker ut händerna åt dem så de kan ge honom en slick! Han tycker verkligen att hundarna är jätteroliga!
Nu ska vi klä på oss och åka bort till ICA och handla påskmaten. Vi ska inviga grillen på lördag men tänkte ha lite plockmat innan som sill, köttbullar, prinskorv, ostar, ägg med räkor och gräddfil. Lite påskinspirerat måste det ju vara.
Hej svejs!
Och nu var det dags att skaffa en ny stol. Inget roligt längre att sitta i babysittern som är nästan för kort.
Det verkligen märks hur roligt han tycker att det är att få sitta med vid bordet som alla oss andra. Han tittar ut genom fönstret, skrattar åt hundarna och sträcker ut händerna åt dem så de kan ge honom en slick! Han tycker verkligen att hundarna är jätteroliga!
Nu ska vi klä på oss och åka bort till ICA och handla påskmaten. Vi ska inviga grillen på lördag men tänkte ha lite plockmat innan som sill, köttbullar, prinskorv, ostar, ägg med räkor och gräddfil. Lite påskinspirerat måste det ju vara.
Hej svejs!
