I löv loppis!
Japp, ni har rätt! Jag ska kontakta mormors syster, på ett eller annat sätt. Kanske inte ska ta i så pass att jag knackar på hemma hos henne det första jag gör, men på något vis ska jag ta kontakt.
Det bästa vore ju att bara springa på henne nånstans men eftersom jag inte vet hur hon ser ut så blir ju det lite svårt. Ska grunna lite på det...
Sedan vi flyttade ut hit till landet så har min passion för gamla vackra saker med en historia vuxit ännu mera. Innan hade jag varken plats eller möjlighet att ge utlopp för den.
Därför är det så kul att Vikbolandet, där vi bor, kryllar av loppisar. Sen finns ju givetvis min favoritbutik Romantiska Ting ´s gårdsbutik i närmsta samhället och jag och Calle hälsar på Viola varje vecka. 
Vit pressglasskål från Romantiska Ting. Glaskaraff köpt på loppis.
Turkos pressglasskål på fyra fötter. Turkos pressglasskål. Båda från Skogslyckan.
Petrolblå glasskål fyndad på loppisen i Brytsbo som ligger ute i Arkösund.
Och så min absoluta favorit...från Romantiska Ting och som har åtskilliga år på nacken...
Jag blir helt salig av mönstret i glaset och titta på den silverfärgade foten.
Den ska jag ha på vår nygamla skänk i vardagsrummet när den väl kommer hem och blivit vitmålad.
Jag gillar verkligen att blanda gammalt och nytt, romantiskt och modernt.
Men hörrni, denna värme... det är helt vansinnigt! Jag älskar värme och sol men snälla nån... 5 grader svalare och jag blir glad!
Vi har spenderat dagen ute i skärgården vid Arkösund. Calle har badat i havet för första gången. Övrig tid ägnade han åt att försöka krypa, och han lyckades faktiskt med två krypsteg, och att titta på alla andra barn.
Nu sover han som en liten gris uppe i vårt sovrum.
Imorgon då... lika varmt.
Bilden på mormor
Ni som följer min blogg kunde tidigare i våras läsa om min mormor.
Irma, som hon hette, bodde och levde i det hus jag och min familj nu bor i.
Ni vet också att jag skrev att det var så mycket jag ville veta som ingen kunde berätta för mig.
Morfar lever inte längre och mamma var ju bara 11 år när hon dog. Och nu har det gått så lång tid sedan hon levde att de flesta som kände Irma inte heller finns i livet längre.
Här är bilden jag har på mormor.
Men förra helgen berättade min mamma att mormors lillasyster, Ingrid, faktiskt lever och bor inte så långt härifrån. De har ingen direkt kontakt längre så därför har tanken aldrig slagit mig att hon finns.
Så nu leker jag med tanken att söka upp henne. Jag har ingen aning om hur hon skulle reagera. Vi har nog aldrig träffats förut och frågan är hur hon ställer sig till att jag dyker upp där och vill fråga en massa saker om hennes syster.
Hur tycker ni att jag ska göra? Ska jag åka hem till henne och knacka på eller är det helmuppigt?
En underbar sommar
Att få öppna dörren på morgonen, låta hundarna få springa ut och sedan parkera baken i en solstol medans Calle sover. Härligt.
Här i Östergötland har vi haft sommarvärme ganska länge nu. Dagarna bara flyger iväg därav den ofrivilliga bloggpausen.
Igår fick jag äntligen träffa mina vänner Jossan och Sadde och deras nya lille familjemedlem Noah.
En riktig liten godbit som inte låg still en sekund i min famn. Väldigt aktiv!
Känner igen det där... :0) Calle var också väldigt rörlig som nyfödd och det har hängt med hittills. Vi får väl springa efter våra söner när de väl lär sig gå för då kommer det gå undan har jag en känsla av.
Två bilder lånade från Jossan
Calle och Noah
Calle och mamma
Calle har nästan lärt sig krypa och han blir såååå förbannad när det inte går. Han behöver bara komma över den där "tröskeln" så sitter det!
Men leka på filten funkar det med.
Om ca 50 dagar är det dags för mig att börja jobba deltid...
Vart tar tiden vägen?
Det känns ändå bra att kunna kombinera mammaledigheten med möjligheten att kunna jobba lite hemifrån och lite på plats på jobbet.
Jag behöver den stimulansen känner jag.
Nu vaknade en liten bus här brevid mig. Dags att leka då!
