SantaCarolina

...så är jag hundägare, men det vet ju ni som hänger här.
Denna blogg handlar om mitt beroende (hehe) av smink och hudvårdsprodukter.
Detta inlägg kommer inte handla om det så vill ni inte läsa om min frustration över sysslolösa tanter så kan ni surfa vidare.
Då var det utrett.
Ibland är det bara så underbart skönt att få ösa ur sig lite skit här på bloggen även om det inte nödvändigtvis handlar om smink. Så här kommer det.

Idag på lunchen var jag hemma och rastade mina hundar. Aston och Zack är två bra uppfostrade och väl omhändertagna voffar. De är våra barn och finns det något vi månar om så är det att de inte ska störa eller smutsa ner t.ex. utomhus på promenad.

Vi tre, jag Aston och Zack, var på vår vanliga gräsplätt i kvarteret som funkar som rastplats för hundar. Där finns en papperskorg att slänga bajspåsarna i med en skylt som klargör att det är det som papperskorgen är till för.

Vi går där en bra stund. Aston pluttar. Jag plockar upp bajset.  Zack pluttar. Jag plockar upp även det bajset i en egen påse. Zack fortsätter att plutta både två och tre gånger och jag springer efter och plockar febrilt bajs medans påsen fylls mer och mer. Tillslut verkar han nöjd... han mådde kanske lite dåligt i magen, vad vet jag, men han brukar inte plutta så mycket på en hel dag annars så det var tur att jag hade med två påsar, tänker jag...

Hela tiden som detta bajsmaraton utspelas på gräset ser jag i ögonvrån hur två tanter med en skällig liten hund stirrar på mig och verkligen följer min minsta rörelse. Jag bryr mig inte så mycket om dem, förutom att jag tänker att det inte råder nåt tvivel om vem som bestämmer i det matte-hund-förhållandet.
När jag är klar med att plocka upp allt bajs, andas jag ut och kallar in Zack för att gå de ca 150 metrarna hem.
Det är då det händer.

-Hallå, ursäkta mig. ropar en av tanterna och kliver ut från sin tomt.
- Ja? säger jag frågande och vänder mig mot henne.
- Brukar du rasta dina hundar här? frågar hon.
- Ja, nästan varje lunch och fler med mig. svarar jag.
- Brukar du slarva med att plocka upp bajset efter dina hundar? kläcker då tanten.
Tystnad. Jag stirrar på henne och undrar i mitt stilla sinne vad problemet är. Är hon blind kanske?
Hur kan det annars vara möjligt att hon missat att jag håller två sprängfyllda bajspåsar i händerna som hon faktiskt sett mig plocka upp?
Jag tar mina bajspåsar och håller upp dem mot henne.
- Ja alltså, det är ju så otrevligt när man kliver ur bilen och trampar i bajs, men jag kanske har fel där? säger tanten.
Och nu hör jag på hennes ton att hon säger inte det här för att måna om kvarteret, utan hon säger det här för att hon retar sig på mig. Hon är faktiskt lite spydig i sin ton, till och med.

- Ja, säger jag lagom stressad och nu irriterad också, du ser väl vad jag håller i händerna? Bajspåse kallas det. Men det trodde jag att du uppmärksammat eftersom du ägnat den senaste kvarten åt att kontrollera om jag verkligen plockar upp efter mina hundar?
- Eeeeh ja... men det är ju så otrevligt att trampa i bajset, svarar tanten.
-Ja det tycker jag också. Vart vill du komma med det? Jag förstår inte vad problemet är. biter jag av.

Vid det här laget börjar min hjärna fungera igen, och jag känner att det smartaste jag kan göra är att bara gå därifrån. Och det gör jag också. Jag skulle ha kunnat öppnat käften och sagt att tanten kanske inte skulle oroa sig så mycket för hundbajs när hon själv har en sådan hund som hon faktiskt har, men så lågt sjunker jag inte.
Jag lämnar tanten och hennes gapande mun och hennes frågor om hundbajs.

Men helvete (ursäkta svordomen) vad irriterad jag var. Jag står ju liksom där med händerna fulla av hundbajs och hon undrar om jag brukar slarva med att plocka upp?
Är det alltså så att alla hundägare gillar att trampa i hundbajs och därför skiter vi i att plocka upp?

Nä, när jag blir tant så hoppas jag att jag har bättre saker för mig , som hobbys och intressen, så jag slipper leka kvarterspolis. Och blir jag så ändå, så hoppas jag att nån slår mig i huvudet så jag skärper mig.
Så, nu känns det bättre. ;0)