SantaCarolina

Så känns min mage just nu... och huvudet med för den delen.

Dagen började bra.. inga tankar som malde.. inget analyserande och ältande... inga nervösa sammanbrott. Men nu! Herregud, jag klarar inte det här! Jag har min uppkörning imorn... och jag kan inte, jag får inte misslyckas. Jag måste bara klara det! Om det finns något som jag hatar mer än något i hela världen så är det att misslyckas och att förlora.
Jag har de senaste åren utvecklats till en extrem tävlingsmänniska, beror antagligen på mitt val av yrke, och jag står nästan inte ut med att vara dålig på nåt. Att vara dålig på nåt är verkligen en orsak till att jag ibland drabbas av dåligt självförtroende...

Min sambo säger att jag lägger för mycket prestige i allt jag gör... och att jag tar för allvarligt på allt och funderar för mycket. Han har rätt och jag önskar SÅ mycket att han kunde ha fel bara idag!
Jag vill inte tänka sönder morgondagen och jag vill inte vara så här nervös. Försöker låta bli att tänka på det men istället har jag föreställt mig varje litet scenario som möjligtvis skulle kunna inträffa imorgon och hur jag ska reagera då... helt galet.

Som tur är så tror jag på mental träning. Jag har gått igenom alla fel som jag vet är mina svagheter och hur jag gör för att undvika dem.

När det här är över så kommer jag antagligen hålla med sambon om att det är sååå förstorat av mig själv och det inte var så farligt, oavsett om jag klarat det eller inte.

Nu ska jag försöka sluta tänka på det här och börja tro på mig själv. Jag kommer klara det här.

Jag ska vara fokuserad och koncentrerad och vara uppmärksam.

Och jag ska inte gråta om jag misslyckas...