SantaCarolina

Jag som klagat lite över att Calle är en bekväm unge som helst ligger ner...
Nu kan han minsann sitta, och långa stunder dessutom. Idag har han bara stått på näsan två gånger på filten...

Givetvis får man sällskap på lekfilten. Vad annars med världens mest sociala hund?


Sen får man ännu mer sällskap... Börjar bli trångt.


Och det nya sällskapet kör bort det gamla sällskapet... *s*

"Vad är det du har på hela kroppen Bamse? Får jag känna lite?"


"Mamma! Man kan dra i det!"


Jag är så glad över att det fungerar så otroligt bra mellan hundarna och Calle. De är så försiktiga med honom och fick de bestämma skulle de pussa honom jämt.
Calle däremot, utövar någon slags tough love mot hundarna... det petas i ögon och nosar och som ni ser... slits i pälsen... Ibland får vi rädda våra fyrbenta vänner från sonens hårdhänta behandling.
När Calle blir lite större måste vi börja lära honom att man måste vara snäll mot hundarna och att det inte är tillåtet att peta i ögonen t.ex...

Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Hunduppfostran och barnuppfostran ligger inte långt ifrån varandra.